Jag har börjat fundera lite på om det verkligen är demokrati vi har i Sverige när vi dels har ett politiskt etablissemang som hårdnackat och kategoriskt ständigt fortsätter med samma vansinniga politik - massinvandring, mångkultur och kanske islamisering också (eller får vi det på "köpet") - trots att makthavarna både ser, hör och vet att det inte fungerar. De måste ju veta att deras massinvandringspolitik är helt destruktiv.
Samtidigt har vi ett massmedialt etablissemang som håller de styrande politikerna om ryggen, säkert inte för att vara snäll mot dem utan för att media själv tjänar stora pengar på den förda politiken.
Då börjar jag undra om det inte är en massmedial och politisk regim vi har i Sverige? Och då tänker jag på totalitära regimer som t ex Kinas kommunistiska regim eller regimer som vi ser i islamiska länder. Ja, kanske inte som dem för än så länge har vi någon form av åsikts- och yttrandefrihet kvar. Fast hur länge?
Tänk, i en s.k. demokrati som Sverige, har vi kanske inte längre en demokrati, vi har en regim. Och etablissemanget (både det massmediala och politiska) gör allt för att hålla partier som Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna borta från politiken. Precis allt! Alla medel är tillåtna. Även infiltration och smutskastning. Det luktar REGIM lång väg.
Ulf Nilsons krönika: Sverige är ett högfärdigt litet land som borde ta itu med sina problem - Expressen
I Mitt Sverige: Hårda ord i respekterade danska Weekendavisen
Visar inlägg med etikett invandringspolitik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett invandringspolitik. Visa alla inlägg
tisdag 16 juni 2009
lördag 3 november 2007
Misshandelfallen vs massinvandringen
I mer än 20 års tid har det politiska etablissemanget i Sverige på ett oresonligt sätt bedrivit en alltför generös invandringspolitik, i praktiken massinvandring. Man har helt enkelt tagit emot allför många personer på för kort tid som om man vill slå ett världsrekord. Detta har minst sagt blivit en stor överbelastning för Sverige, både ekonomiskt, praktiskt, kulturellt, religiöst och på andra sätt.
Den förda invandringspolitiken ska följas till punkt och pricka, kosta vad det kosta vill. Den får absolut inte ifrågasättas eller kritiseras. När politiker har kritiserat invandringspolitiken har man bemött detta med offentlig kritik i media och politisk munkavle. Men man borde istället bemöta det politiskt och demokratiskt med argument för eller emot.
Någon regering eller statlig myndighet har aldrig någonsin gjort en enda utredning hur mycket invandringspolitiken (och massinvandringen) kostar. Man har gjort allt för att dölja eftersom det annars skulle chockera en hel del människor i samhället, till och med dem som är för massinvandringen idag.
Man kan spekulera lite om varför man ständigt har mörklagt kostnaderna för invandringen. Kanske för man varit rädd för att ännu fler skulle lämna etablissemangets partier i protest mot deras förda (mass)invandringspolitik. Och därmed röstat på annat parti som öppet kritiserar den förda politiken, exempelvis Sverigedemokraterna.
Att dölja kostnaderna för invandringen har emellertid bara fördröjt det oundvikliga. Folk har frågat regeringen utan att få riktiga bra svar. Man har oftast bara blivit hänvisad till annan myndighet som t ex Migrationsverket som bara kan svara på sin egen budget och inte den totala kostnaden för (mass)invandringen.
Ovissheten om kostnaderna för (mass)invandringen har drivit ekonomer att göra egna beräkningar förmodligen av ren nyfikenhet. Lars Jansson har för några år sedan kommit fram till att invandringen kostar eller snarare kostade 240 miljarder kronor netto. Troligtvis är den betydligt högre idag. Men 240 mdr låter väldigt högt också men det ska understrykas att många poster inte är inräknade i Lars Janssons beräkning, t ex äldreförsörjningsstödet, en pension som inte fanns 1999.
Ilmar Reepalu, finanskommunalråd i Malmö har gjort ett uttalande om att enligt Migrationsverket är det bara en liten del, ca 5 % som är flyktingar och som verkligen har skyddsbehov. Resten är välfärdsinvandrare som söker ett bättre liv. Men i praktiken innebär tyvärr "ett bättre liv" oftast livslång försörjning.
Dessutom har Reepalu också sagt att det är legitimt att göra så. Med andra ord menar han alltså att det är fullt lagligt att uppge att man är flykting trots att man inte är det. Enligt min egen åsikt är det inte det.
Det är endast legitimt i de fall när man är ärlig, säger man inte är flykting och att man kommit hit av andra skäl, t ex för ett drägligare liv både ekonomiskt, socialt och på andra sätt. Fast de fallen där man är ärlig kan jag säkert räkna på mina fem fingrar. Därav den låga andel på 5 % som är legitima flyktingar.
Att få ett bättre liv skall innefatta att man börjar arbeta direkt, försörjer sig själva och sin familj (om man har det). Att få ett bättre liv skall inte vara att man kommer till Sverige för att få livslång försörjning, vilket det i stor utsträckning är idag och har varit det under ganska lång tid nu, mer än 20 år.
Låt oss hoppas det inte var det senare som Ilmar Reepalu menade med "ett bättre liv".
Jag har hört talats om att en hel del politiker egentligen är emot invandringspolitiken i den form den är idag, dvs massinvandring. Men man vågar inte gå emot sitt eget parti för då skulle man också förlora sin plats i politiken.
Man är säkert också rädd för uppståndelsen från media och partiledningen som det eventuellt kan bli. Om någon kritiserar invandringspolitiken och det blir rubriker i media om detta, så sätter hellre partiledningen munkavle än bemöter detta politiskt och demokratiskt med argument för eller emot.
Alltså handlar etablissemangets invandringspolitik mer om rädsla att gå emot det egna partiet, än omtanke för människor, tror jag.
År 2006 tog Sverige emot 95750 personer, det högsta någonsin sedan SCB började mäta år 1875. Med andra ord, detta är vansinne! Det får absolut inte fortsätta i denna riktningen eftersom ju mer vi ökar invandringen desto mer kommer kostnaderna också att öka. Men inte linjärt utan exponentiellt!
Problemen i samhället kommer därmed också fortsätta och expandera, inte minst för nya invandrare utan även för den inhemska befolkningen av första generationens invandrare och etniska svenskar.
Jag vill tillslut ställa en fråga till alla dem som är för invandringen som den bedrivs idag och dessutom inte är nöjda utan vill öka den ännu mer (trots att vi också har ett stort mörkertal av illegal invandring).
Det finns uppgifter om att det handlar om 500 personer per vecka som kommer till Sverige illegalt. Människosmugglare tjänar grova pengar på denna olagliga men ack så lukrativa handel. Läs gärna vidare om det på Channel4 under rubriken "Winter in Sweden". Klicka här för att komma till artikeln.
Handen på hjärtat, kan ni ärligt och uppriktigt säga att den grova misshandeln som jag blev utsatt för inte beror på massinvandringen, när det faktiskt var invandrare som gjorde detta mot mig?
Kan ni uppriktigt säga att det inte finns något samband?
Påstår ni detta så håller jag inte med er förstås.
Den förda invandringspolitiken ska följas till punkt och pricka, kosta vad det kosta vill. Den får absolut inte ifrågasättas eller kritiseras. När politiker har kritiserat invandringspolitiken har man bemött detta med offentlig kritik i media och politisk munkavle. Men man borde istället bemöta det politiskt och demokratiskt med argument för eller emot.
Någon regering eller statlig myndighet har aldrig någonsin gjort en enda utredning hur mycket invandringspolitiken (och massinvandringen) kostar. Man har gjort allt för att dölja eftersom det annars skulle chockera en hel del människor i samhället, till och med dem som är för massinvandringen idag.
Man kan spekulera lite om varför man ständigt har mörklagt kostnaderna för invandringen. Kanske för man varit rädd för att ännu fler skulle lämna etablissemangets partier i protest mot deras förda (mass)invandringspolitik. Och därmed röstat på annat parti som öppet kritiserar den förda politiken, exempelvis Sverigedemokraterna.
Att dölja kostnaderna för invandringen har emellertid bara fördröjt det oundvikliga. Folk har frågat regeringen utan att få riktiga bra svar. Man har oftast bara blivit hänvisad till annan myndighet som t ex Migrationsverket som bara kan svara på sin egen budget och inte den totala kostnaden för (mass)invandringen.
Ovissheten om kostnaderna för (mass)invandringen har drivit ekonomer att göra egna beräkningar förmodligen av ren nyfikenhet. Lars Jansson har för några år sedan kommit fram till att invandringen kostar eller snarare kostade 240 miljarder kronor netto. Troligtvis är den betydligt högre idag. Men 240 mdr låter väldigt högt också men det ska understrykas att många poster inte är inräknade i Lars Janssons beräkning, t ex äldreförsörjningsstödet, en pension som inte fanns 1999.
Ilmar Reepalu, finanskommunalråd i Malmö har gjort ett uttalande om att enligt Migrationsverket är det bara en liten del, ca 5 % som är flyktingar och som verkligen har skyddsbehov. Resten är välfärdsinvandrare som söker ett bättre liv. Men i praktiken innebär tyvärr "ett bättre liv" oftast livslång försörjning.
Dessutom har Reepalu också sagt att det är legitimt att göra så. Med andra ord menar han alltså att det är fullt lagligt att uppge att man är flykting trots att man inte är det. Enligt min egen åsikt är det inte det.
Det är endast legitimt i de fall när man är ärlig, säger man inte är flykting och att man kommit hit av andra skäl, t ex för ett drägligare liv både ekonomiskt, socialt och på andra sätt. Fast de fallen där man är ärlig kan jag säkert räkna på mina fem fingrar. Därav den låga andel på 5 % som är legitima flyktingar.
Att få ett bättre liv skall innefatta att man börjar arbeta direkt, försörjer sig själva och sin familj (om man har det). Att få ett bättre liv skall inte vara att man kommer till Sverige för att få livslång försörjning, vilket det i stor utsträckning är idag och har varit det under ganska lång tid nu, mer än 20 år.
Låt oss hoppas det inte var det senare som Ilmar Reepalu menade med "ett bättre liv".
Jag har hört talats om att en hel del politiker egentligen är emot invandringspolitiken i den form den är idag, dvs massinvandring. Men man vågar inte gå emot sitt eget parti för då skulle man också förlora sin plats i politiken.
Man är säkert också rädd för uppståndelsen från media och partiledningen som det eventuellt kan bli. Om någon kritiserar invandringspolitiken och det blir rubriker i media om detta, så sätter hellre partiledningen munkavle än bemöter detta politiskt och demokratiskt med argument för eller emot.
Alltså handlar etablissemangets invandringspolitik mer om rädsla att gå emot det egna partiet, än omtanke för människor, tror jag.
År 2006 tog Sverige emot 95750 personer, det högsta någonsin sedan SCB började mäta år 1875. Med andra ord, detta är vansinne! Det får absolut inte fortsätta i denna riktningen eftersom ju mer vi ökar invandringen desto mer kommer kostnaderna också att öka. Men inte linjärt utan exponentiellt!
Problemen i samhället kommer därmed också fortsätta och expandera, inte minst för nya invandrare utan även för den inhemska befolkningen av första generationens invandrare och etniska svenskar.
Jag vill tillslut ställa en fråga till alla dem som är för invandringen som den bedrivs idag och dessutom inte är nöjda utan vill öka den ännu mer (trots att vi också har ett stort mörkertal av illegal invandring).
Det finns uppgifter om att det handlar om 500 personer per vecka som kommer till Sverige illegalt. Människosmugglare tjänar grova pengar på denna olagliga men ack så lukrativa handel. Läs gärna vidare om det på Channel4 under rubriken "Winter in Sweden". Klicka här för att komma till artikeln.
Handen på hjärtat, kan ni ärligt och uppriktigt säga att den grova misshandeln som jag blev utsatt för inte beror på massinvandringen, när det faktiskt var invandrare som gjorde detta mot mig?
Kan ni uppriktigt säga att det inte finns något samband?
Påstår ni detta så håller jag inte med er förstås.
fredag 2 november 2007
Mediafobi vs modet
Ett ämne som jag tycker är aktuellt och viktigt att ta upp just nu är rädsla eller fobi om man hellre vill kalla det för det.
Inte för så länge sedan gick det ett program på TV4 Kalla Fakta som handlar om fobi, särskillt om islamofobi.
Det är inget ord jag kan slå upp i Nationalencyklopedin men däremot i det fria lexikonet Wikipedia på Internet står det följande:
Islamofobi är en pejorativ neologism som syftar på rädsla eller fördomar riktade mot muslimer och religionen islam. Termen används med varierande betydelse och fenomenet är omtvistat,...
Det står betydligt mer än detta och jag skriver inte allt här utan länkar till sidan istället. Det gör jag sist i denna blogg under rubriken Länkar. Bara för ni inte ska surfa dit genast och hoppa över min artikel.
Det ska dock understrykas att Wikipedia är ett fritt lexikon och man kan därför inte ta allt som står där för hundra procent ren fakta.
Nu till själva ämnet och mitt inlägg som jag faktiskt också har skickat till TV4 Kalla Fakta's forum om islamofobi på Internet. Länken dit finns sist i detta inlägg.
Det återstår att se om TV4:s censur låter den vara eller plockar bort den. TV4 måste ju ständigt se till att vara politiskt korrekta. Och det kanske mitt inlägg inte är enligt TV4:s normer eller så kanske det avviker från ämnet för mycket.
Fast jag skulle vilja vända på det och hävda att alla som ger ett falskt sken av att vilja vara politiskt korrekta i själva verket är politiskt inkorrekta.
Idag den 2 november kontrollerade jag om TV4 Kalla Fakta hade plockat bort min kommentar i sitt forum. Det hade de gjort. Det förvånar mig inte då TV4 gör allt för det "fria yttrandet" bara det inte sker på deras forum och att det är politiskt korrekt, eller rättare sagt, politiskt inkorrekt.
Det finns mer eller mindre rädsla hos alla människor. Hos väljarna såväl som våra politiker i riksdagen och lokalt.
Jag har hört talats om att det finns en hel del politiker i riksdagspartierna som gärna vill se en annan invandringspolitik, men man törs inte gå emot det egna partiet.
Man är rädd för att det ska bli för mycket uppståndelse i media och inom partiet.
Man är rädd för att förlora sin plats i politiken.
Det är enklare att bara följa med strömmen.
Det är väldigt svårt att ta upp frågor om invandringspolitiken för partiledningen vill gärna mörklägga och kontrollera "sina" politiker i det egna partiet.
Det har Mikael Zand fått erfara, politiker i Halmstad, efter det att han öppet talade om invandrarfrågor i moderaterna. Först så protesterade inte moderaterna mot detta men när det blev lite rubriker i media gick partiet ut med en offentlig kritik mot honom. Han fick helt enkelt order om att hålla tyst eller lämna partiet.
Men han kunde inte hålla tyst eftersom frågorna om invandringen är mycket viktiga för honom. Varför? För han själv är invandrare är ett skäl men naturligtvis också för att han månar väldigt mycket om invandrare som kommer hit till Sverige idag.
Han tycker det är viktigt att Sverige för en ärlig invandringspolitik som inte lovar för mycket som man inte kan hålla.
Det viktigaste med en invandringspolitik är inte att kategoriskt gå in för att ta emot så många människor som möjligt på för kort tid. Som om man försöker tävla mot hela världen och sätta ett världsrekord. Man måste också kunna erbjuda dem en bra framtid i Sverige.
Arbetslöshet, segregation och utanförskap är inte någon bra framtid.
Men ändå är det inte någon politiker som reagerar och agerar!
Tvärtom, vill de olika partiledningarna på riksnivå ha en flykting- och invandringspolitik som är ännu generösare och frikostigare än den nuvarande som man kategoriskt har bedrivit i över 20 år nu.
Vad beror den här handlingsförlamningen på då? Kanske beror det på rädsla för den uppståndelsen som man tror kan uppstå i media och i det egna partiet. Som sagt, det är lättare att följa med strömmen.
Men Mikael Zand följde inte med strömmen, tvärtom var han ärlig och visade stort mod när han öppet talade om invandrarfrågor i moderaterna.
Han anser att det har gått för långt, att vi har tagit emot för många människor på alldeles för kort tid. Vårt gemensamma välfärdsystem klarar inte av detta. Situationen har minst sagt blivit ohanterbar, om inte helt kaotisk.
Att moderaterna i princip gav Mikael Zand order om att hålla tyst eller lämna partiet innebar inte fallet för honom utan för moderaterna. Jag tror moderaterna kommer att tappa många röster pga det här, inte minst i Halmstad, kanske även på landsting och riksnivå, men det återstår att se.
Zand har nämligen lämnat moderaterna och gått över till sverigedemokraterna där han öppet kan tala om invandrarfrågor och invandringspolitiken, som är viktig för alla, för såväl svenskar som invandrare och hela landet.
Invandringspolitiken ska vara precis som alla andra frågor, någonting man öppet ska kunna tala om och framförallt få lov att kritisera utan att man får munkavle på sig. Det är inte med munkavle man ska bemöta viktiga frågor politiskt och framförallt demokratiskt. Det ska bemötas med argument för eller emot. Det tycker jag inte moderaterna har gjort här. De har i det närmaste agerat diktatoriskt mot en annan medpolitiker inom partiet.
Man kan tala öppet om invandringspolitiken idag men bara om man uttalar sitt gillande för den. Kritiserar man den och säger att vi har tagit emot för många på för kort tid, eller om man säger att vi är tvungna att frysa invandringen nu för att klara upp situationen, då ska detta tystas ner.
Att Zand lämnat moderaterna i Halmstad och gått över till sverigedemokraterna betyder att det blir en vågmästarroll som i praktiken kan fälla moderaterna, även om Zand sagt att man inte vill fälla alliansen.
Jag tycker moderaterna förtjänar att bli fällda efter det här, men å andra sidan blir det inte bättre med en socialdemokratisk regering heller. Så det blir väl den balansgången man får tänka på.
Källa: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=827521
Länkar!
http://tv4.se/kallafakta/585473.html
http://sv.wikipedia.org/wiki/Islamofobi
måndag 22 oktober 2007
Jag var två minuter från att dö!
För två och ett halvt år sedan blev jag utsatt för en mycket grov misshandel av ett ungdomsgäng på ca 7 killar 14-16 år gamla. De var av utländsk härkomst om det nu spelar någon roll i sammanhanget. Jag vill hävda att det gör det.
I mer än 20 års tid har det politiska etablissemanget i Sverige på ett oresonligt sätt bedrivit en alltför liberal och generös invandringspolitik. Detta har minst sagt blivit en stor överbelastning för Sverige, både ekonomiskt, praktiskt, kulturellt, religiöst och på andra sätt. Läs vidare om det här.
Jag hade tur att det fanns ett vittne som skrämde bort dem och ringde ambulansen. Men framförallt stor tur att jag inte blev invalid eller dog. Men en av killarna gick ändå tillbaks för att utdela ännu fler slag mot mig med träskaftet som om han inte fick nog av att slå en som ligger ner. Det står att läsa i domen.
Fälld till marken, slagen med träskaft på kroppen, sparkad och stampad i huvudet, fick jag mycket allvarliga frakturer i ansiktet, näsan och pannan. På sjukhuset blev jag medvetslös och fick hjärnblödningar och var två minuter från att dö. De fick öppna ett hål i skallen och tömma ut blodet som tryckte på hjärnan. Om man inte gör detta ingreppet så kan man få allvarliga hjärnskador eller t.o.m. dö.
Därefter blev jag förd akut med ambulans till ett annat sjukhus som var bättre rutinerad att göra operationerna. Första dagarna på sjukhuset efter operationerna var kämpigt. När jag skulle resa mig upp ur sängen de första gångerna, snurrade det för mig väldigt kraftigt, trots att jag tog det försiktigt.
Jag kunde inte gå själv första dagarna utan fick hjälp av en sjukgymnast med att använda en gåstol. Men den fick jag bara använda om sjukgymnasten eller sjuksköterskan var där vid min sida. Men jag var mycket envis och ville helst kunna gå själv med hjälp av gåstolen. Tillslut lyckades jag även ta de första vacklande stegen utan gåstolen. Men för säkerhets skull hade jag den ändå kvar vid min sida ifall det skulle hända att jag tog ett ödesdigert felsteg, trillade och slog i skallen.
När jag tittade mig i spegeln första gången såg jag hur uppsvullen jag var i hela ansiktet och i pannan. Detta var efter operationerna för skadorna av misshandeln. Men jag såg betydligt värre ut direkt efter misshandeln; blodig, kraftigt uppsvullen och helt blå i ansiktet, spräckt ansiktsben, näsben och skalle, och ögonen var helt utslagna. Enligt vittnet som indentifierade mig på sjukhuset och läkarna.
Men på sjukhuset hade jag ingen självömkan och klagade inte så mycket heller trots smärtorna i huvudet. Jag hade bara ett mål, att återhämta mig och bli bättre så fort som möjligt.
Efter misshandeln har jag fått svåra epileptiska anfall, kraftiga yrselattacker, balansproblem, ofta smärtor i huvudet, mycket känslig för ljus och ljud. En del av dessa men har jag fortfarande kvar. Jag känner alltid en bedövande, ömmande och spännande känsla i höger sida av munnen (tandkött, tänder, käke och läppen). Så har jag känt det i två och ett halvt år nu. Jag minns ingenting av misshandeln och hade en minneslucka på några dagar när jag vaknade upp på sjukhuset. Minns inte heller att jag hade talat med ambulanspersonalen när de kom till min undsättning.
Det var bara två killar som åtalades och blev dömda eftersom man inte kan häkta och åtala minderåriga (under 15 år) i Sverige. I tingsrätten blev de äldsta killarna som kunde åtalas dömda till 12 månaders sluten ungdomsvård. Men advokaterna överklagade i hovrätten och slutdomen blev två månaders fängelse för denna mycket grova misshandeln mot mig, som lika gärna kunde rubriceras som mordförsök men då hade straffpåföljden och det hånfullt ynkliga skadeståndet varit någonting helt annat.
Alltså en betydlig strafflindring samtidigt som fängelset kan bli en pontentiell skola för att begå fler brott. En lärlingsplats, kanske den enda av sitt slag i Sverige. Domen på två månader har de redan hunnit avtjäna naturligtvis. Det går över nästan innan de hinner blinka. Jag hoppas de har lärt sig någonting av detta. Men fängelsevistelsen har säkert varit rena nöjet för dem. Att träffa mer erfarna och rutinerade brottslingar som kan lära dem fler knep och knåp inom brottets bana. Dessvärre!
Jag fick hjärnskador, men det kunde bli mycket allvarligare, jag kunde bli förlamad, få talsvårigheter, bli invalid och även dö!
De som var minderåriga vet jag ingenting om mer än det sedvanliga att de blir hemkörda till föräldrarna (de häktas alltså inte trots det mycket allvarliga brottet.) Sociala myndigheter kontaktas av polisen. Socialen kan därefter BARA föreslå ett åtgärdsprogram för de minderåriga förbrytarna men föräldrarna har rätt att tacka NEJ.
Och man kan utgå från att de flesta föräldrar tackar nej också. För vem vill se sina "kära" barn genomgå åtgärdsprogram bara för de varit "lite busiga" och spräckt skallen på en försvarslös och hjälplös människa som ligger ner.
"- Våra barn är ju så snälla och gör ingen fluga förnär."
Fem av sju unga förbrytare gick alltså helt fria och kan fortsätta precis som vanligt med sina illdåd.
Minderåriga som har begått grova brott lär sig ingenting av detta system. Ett system som också är mycket sårbart för missbruk av vuxna kriminella som kan använda minderåriga för att begå deras brott. Minderåriga kan ju ändå inte åtalas.
Länge leve det svenska rättssystemet!
Länge leve den svenska invandringspolitiken!
I mer än 20 års tid har det politiska etablissemanget i Sverige på ett oresonligt sätt bedrivit en alltför liberal och generös invandringspolitik. Detta har minst sagt blivit en stor överbelastning för Sverige, både ekonomiskt, praktiskt, kulturellt, religiöst och på andra sätt. Läs vidare om det här.
Jag hade tur att det fanns ett vittne som skrämde bort dem och ringde ambulansen. Men framförallt stor tur att jag inte blev invalid eller dog. Men en av killarna gick ändå tillbaks för att utdela ännu fler slag mot mig med träskaftet som om han inte fick nog av att slå en som ligger ner. Det står att läsa i domen.
Fälld till marken, slagen med träskaft på kroppen, sparkad och stampad i huvudet, fick jag mycket allvarliga frakturer i ansiktet, näsan och pannan. På sjukhuset blev jag medvetslös och fick hjärnblödningar och var två minuter från att dö. De fick öppna ett hål i skallen och tömma ut blodet som tryckte på hjärnan. Om man inte gör detta ingreppet så kan man få allvarliga hjärnskador eller t.o.m. dö.
Därefter blev jag förd akut med ambulans till ett annat sjukhus som var bättre rutinerad att göra operationerna. Första dagarna på sjukhuset efter operationerna var kämpigt. När jag skulle resa mig upp ur sängen de första gångerna, snurrade det för mig väldigt kraftigt, trots att jag tog det försiktigt.
Jag kunde inte gå själv första dagarna utan fick hjälp av en sjukgymnast med att använda en gåstol. Men den fick jag bara använda om sjukgymnasten eller sjuksköterskan var där vid min sida. Men jag var mycket envis och ville helst kunna gå själv med hjälp av gåstolen. Tillslut lyckades jag även ta de första vacklande stegen utan gåstolen. Men för säkerhets skull hade jag den ändå kvar vid min sida ifall det skulle hända att jag tog ett ödesdigert felsteg, trillade och slog i skallen.
När jag tittade mig i spegeln första gången såg jag hur uppsvullen jag var i hela ansiktet och i pannan. Detta var efter operationerna för skadorna av misshandeln. Men jag såg betydligt värre ut direkt efter misshandeln; blodig, kraftigt uppsvullen och helt blå i ansiktet, spräckt ansiktsben, näsben och skalle, och ögonen var helt utslagna. Enligt vittnet som indentifierade mig på sjukhuset och läkarna.
Men på sjukhuset hade jag ingen självömkan och klagade inte så mycket heller trots smärtorna i huvudet. Jag hade bara ett mål, att återhämta mig och bli bättre så fort som möjligt.
Efter misshandeln har jag fått svåra epileptiska anfall, kraftiga yrselattacker, balansproblem, ofta smärtor i huvudet, mycket känslig för ljus och ljud. En del av dessa men har jag fortfarande kvar. Jag känner alltid en bedövande, ömmande och spännande känsla i höger sida av munnen (tandkött, tänder, käke och läppen). Så har jag känt det i två och ett halvt år nu. Jag minns ingenting av misshandeln och hade en minneslucka på några dagar när jag vaknade upp på sjukhuset. Minns inte heller att jag hade talat med ambulanspersonalen när de kom till min undsättning.
Det var bara två killar som åtalades och blev dömda eftersom man inte kan häkta och åtala minderåriga (under 15 år) i Sverige. I tingsrätten blev de äldsta killarna som kunde åtalas dömda till 12 månaders sluten ungdomsvård. Men advokaterna överklagade i hovrätten och slutdomen blev två månaders fängelse för denna mycket grova misshandeln mot mig, som lika gärna kunde rubriceras som mordförsök men då hade straffpåföljden och det hånfullt ynkliga skadeståndet varit någonting helt annat.
Alltså en betydlig strafflindring samtidigt som fängelset kan bli en pontentiell skola för att begå fler brott. En lärlingsplats, kanske den enda av sitt slag i Sverige. Domen på två månader har de redan hunnit avtjäna naturligtvis. Det går över nästan innan de hinner blinka. Jag hoppas de har lärt sig någonting av detta. Men fängelsevistelsen har säkert varit rena nöjet för dem. Att träffa mer erfarna och rutinerade brottslingar som kan lära dem fler knep och knåp inom brottets bana. Dessvärre!
Jag fick hjärnskador, men det kunde bli mycket allvarligare, jag kunde bli förlamad, få talsvårigheter, bli invalid och även dö!
De som var minderåriga vet jag ingenting om mer än det sedvanliga att de blir hemkörda till föräldrarna (de häktas alltså inte trots det mycket allvarliga brottet.) Sociala myndigheter kontaktas av polisen. Socialen kan därefter BARA föreslå ett åtgärdsprogram för de minderåriga förbrytarna men föräldrarna har rätt att tacka NEJ.
Och man kan utgå från att de flesta föräldrar tackar nej också. För vem vill se sina "kära" barn genomgå åtgärdsprogram bara för de varit "lite busiga" och spräckt skallen på en försvarslös och hjälplös människa som ligger ner.
"- Våra barn är ju så snälla och gör ingen fluga förnär."
Fem av sju unga förbrytare gick alltså helt fria och kan fortsätta precis som vanligt med sina illdåd.
Minderåriga som har begått grova brott lär sig ingenting av detta system. Ett system som också är mycket sårbart för missbruk av vuxna kriminella som kan använda minderåriga för att begå deras brott. Minderåriga kan ju ändå inte åtalas.
Länge leve det svenska rättssystemet!
Länge leve den svenska invandringspolitiken!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
