I mer än 20 års tid har det politiska etablissemanget i Sverige på ett oresonligt sätt bedrivit en alltför generös invandringspolitik, i praktiken massinvandring. Man har helt enkelt tagit emot allför många personer på för kort tid som om man vill slå ett världsrekord. Detta har minst sagt blivit en stor överbelastning för Sverige, både ekonomiskt, praktiskt, kulturellt, religiöst och på andra sätt.
Den förda invandringspolitiken ska följas till punkt och pricka, kosta vad det kosta vill. Den får absolut inte ifrågasättas eller kritiseras. När politiker har kritiserat invandringspolitiken har man bemött detta med offentlig kritik i media och politisk munkavle. Men man borde istället bemöta det politiskt och demokratiskt med argument för eller emot.
Någon regering eller statlig myndighet har aldrig någonsin gjort en enda utredning hur mycket invandringspolitiken (och massinvandringen) kostar. Man har gjort allt för att dölja eftersom det annars skulle chockera en hel del människor i samhället, till och med dem som är för massinvandringen idag.
Man kan spekulera lite om varför man ständigt har mörklagt kostnaderna för invandringen. Kanske för man varit rädd för att ännu fler skulle lämna etablissemangets partier i protest mot deras förda (mass)invandringspolitik. Och därmed röstat på annat parti som öppet kritiserar den förda politiken, exempelvis Sverigedemokraterna.
Att dölja kostnaderna för invandringen har emellertid bara fördröjt det oundvikliga. Folk har frågat regeringen utan att få riktiga bra svar. Man har oftast bara blivit hänvisad till annan myndighet som t ex Migrationsverket som bara kan svara på sin egen budget och inte den totala kostnaden för (mass)invandringen.
Ovissheten om kostnaderna för (mass)invandringen har drivit ekonomer att göra egna beräkningar förmodligen av ren nyfikenhet. Lars Jansson har för några år sedan kommit fram till att invandringen kostar eller snarare kostade 240 miljarder kronor netto. Troligtvis är den betydligt högre idag. Men 240 mdr låter väldigt högt också men det ska understrykas att många poster inte är inräknade i Lars Janssons beräkning, t ex äldreförsörjningsstödet, en pension som inte fanns 1999.
Ilmar Reepalu, finanskommunalråd i Malmö har gjort ett uttalande om att enligt Migrationsverket är det bara en liten del, ca 5 % som är flyktingar och som verkligen har skyddsbehov. Resten är välfärdsinvandrare som söker ett bättre liv. Men i praktiken innebär tyvärr "ett bättre liv" oftast livslång försörjning.
Dessutom har Reepalu också sagt att det är legitimt att göra så. Med andra ord menar han alltså att det är fullt lagligt att uppge att man är flykting trots att man inte är det. Enligt min egen åsikt är det inte det.
Det är endast legitimt i de fall när man är ärlig, säger man inte är flykting och att man kommit hit av andra skäl, t ex för ett drägligare liv både ekonomiskt, socialt och på andra sätt. Fast de fallen där man är ärlig kan jag säkert räkna på mina fem fingrar. Därav den låga andel på 5 % som är legitima flyktingar.
Att få ett bättre liv skall innefatta att man börjar arbeta direkt, försörjer sig själva och sin familj (om man har det). Att få ett bättre liv skall inte vara att man kommer till Sverige för att få livslång försörjning, vilket det i stor utsträckning är idag och har varit det under ganska lång tid nu, mer än 20 år.
Låt oss hoppas det inte var det senare som Ilmar Reepalu menade med "ett bättre liv".
Jag har hört talats om att en hel del politiker egentligen är emot invandringspolitiken i den form den är idag, dvs massinvandring. Men man vågar inte gå emot sitt eget parti för då skulle man också förlora sin plats i politiken.
Man är säkert också rädd för uppståndelsen från media och partiledningen som det eventuellt kan bli. Om någon kritiserar invandringspolitiken och det blir rubriker i media om detta, så sätter hellre partiledningen munkavle än bemöter detta politiskt och demokratiskt med argument för eller emot.
Alltså handlar etablissemangets invandringspolitik mer om rädsla att gå emot det egna partiet, än omtanke för människor, tror jag.
År 2006 tog Sverige emot 95750 personer, det högsta någonsin sedan SCB började mäta år 1875. Med andra ord, detta är vansinne! Det får absolut inte fortsätta i denna riktningen eftersom ju mer vi ökar invandringen desto mer kommer kostnaderna också att öka. Men inte linjärt utan exponentiellt!
Problemen i samhället kommer därmed också fortsätta och expandera, inte minst för nya invandrare utan även för den inhemska befolkningen av första generationens invandrare och etniska svenskar.
Jag vill tillslut ställa en fråga till alla dem som är för invandringen som den bedrivs idag och dessutom inte är nöjda utan vill öka den ännu mer (trots att vi också har ett stort mörkertal av illegal invandring).
Det finns uppgifter om att det handlar om 500 personer per vecka som kommer till Sverige illegalt. Människosmugglare tjänar grova pengar på denna olagliga men ack så lukrativa handel. Läs gärna vidare om det på Channel4 under rubriken "Winter in Sweden". Klicka här för att komma till artikeln.
Handen på hjärtat, kan ni ärligt och uppriktigt säga att den grova misshandeln som jag blev utsatt för inte beror på massinvandringen, när det faktiskt var invandrare som gjorde detta mot mig?
Kan ni uppriktigt säga att det inte finns något samband?
Påstår ni detta så håller jag inte med er förstås.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar