måndag 22 oktober 2007

Jag var två minuter från att dö!

För två och ett halvt år sedan blev jag utsatt för en mycket grov misshandel av ett ungdomsgäng på ca 7 killar 14-16 år gamla. De var av utländsk härkomst om det nu spelar någon roll i sammanhanget. Jag vill hävda att det gör det.

I mer än 20 års tid har det politiska etablissemanget i Sverige på ett oresonligt sätt bedrivit en alltför liberal och generös invandringspolitik. Detta har minst sagt blivit en stor överbelastning för Sverige, både ekonomiskt, praktiskt, kulturellt, religiöst och på andra sätt. Läs vidare om det här.

Jag hade tur att det fanns ett vittne som skrämde bort dem och ringde ambulansen. Men framförallt stor tur att jag inte blev invalid eller dog. Men en av killarna gick ändå tillbaks för att utdela ännu fler slag mot mig med träskaftet som om han inte fick nog av att slå en som ligger ner. Det står att läsa i domen.

Fälld till marken, slagen med träskaft på kroppen, sparkad och stampad i huvudet, fick jag mycket allvarliga frakturer i ansiktet, näsan och pannan. På sjukhuset blev jag medvetslös och fick hjärnblödningar och var två minuter från att dö. De fick öppna ett hål i skallen och tömma ut blodet som tryckte på hjärnan. Om man inte gör detta ingreppet så kan man få allvarliga hjärnskador eller t.o.m. dö.

Därefter blev jag förd akut med ambulans till ett annat sjukhus som var bättre rutinerad att göra operationerna. Första dagarna på sjukhuset efter operationerna var kämpigt. När jag skulle resa mig upp ur sängen de första gångerna, snurrade det för mig väldigt kraftigt, trots att jag tog det försiktigt.

Jag kunde inte gå själv första dagarna utan fick hjälp av en sjukgymnast med att använda en gåstol. Men den fick jag bara använda om sjukgymnasten eller sjuksköterskan var där vid min sida. Men jag var mycket envis och ville helst kunna gå själv med hjälp av gåstolen. Tillslut lyckades jag även ta de första vacklande stegen utan gåstolen. Men för säkerhets skull hade jag den ändå kvar vid min sida ifall det skulle hända att jag tog ett ödesdigert felsteg, trillade och slog i skallen.

När jag tittade mig i spegeln första gången såg jag hur uppsvullen jag var i hela ansiktet och i pannan. Detta var efter operationerna för skadorna av misshandeln. Men jag såg betydligt värre ut direkt efter misshandeln; blodig, kraftigt uppsvullen och helt blå i ansiktet, spräckt ansiktsben, näsben och skalle, och ögonen var helt utslagna. Enligt vittnet som indentifierade mig på sjukhuset och läkarna.

Men på sjukhuset hade jag ingen självömkan och klagade inte så mycket heller trots smärtorna i huvudet. Jag hade bara ett mål, att återhämta mig och bli bättre så fort som möjligt.

Efter misshandeln har jag fått svåra epileptiska anfall, kraftiga yrselattacker, balansproblem, ofta smärtor i huvudet, mycket känslig för ljus och ljud. En del av dessa men har jag fortfarande kvar. Jag känner alltid en bedövande, ömmande och spännande känsla i höger sida av munnen (tandkött, tänder, käke och läppen). Så har jag känt det i två och ett halvt år nu. Jag minns ingenting av misshandeln och hade en minneslucka på några dagar när jag vaknade upp på sjukhuset. Minns inte heller att jag hade talat med ambulanspersonalen när de kom till min undsättning.

Det var bara två killar som åtalades och blev dömda eftersom man inte kan häkta och åtala minderåriga (under 15 år) i Sverige. I tingsrätten blev de äldsta killarna som kunde åtalas dömda till 12 månaders sluten ungdomsvård. Men advokaterna överklagade i hovrätten och slutdomen blev två månaders fängelse för denna mycket grova misshandeln mot mig, som lika gärna kunde rubriceras som mordförsök men då hade straffpåföljden och det hånfullt ynkliga skadeståndet varit någonting helt annat.

Alltså en betydlig strafflindring samtidigt som fängelset kan bli en pontentiell skola för att begå fler brott. En lärlingsplats, kanske den enda av sitt slag i Sverige. Domen på två månader har de redan hunnit avtjäna naturligtvis. Det går över nästan innan de hinner blinka. Jag hoppas de har lärt sig någonting av detta. Men fängelsevistelsen har säkert varit rena nöjet för dem. Att träffa mer erfarna och rutinerade brottslingar som kan lära dem fler knep och knåp inom brottets bana. Dessvärre!

Jag fick hjärnskador, men det kunde bli mycket allvarligare, jag kunde bli förlamad, få talsvårigheter, bli invalid och även dö!

De som var minderåriga vet jag ingenting om mer än det sedvanliga att de blir hemkörda till föräldrarna (de häktas alltså inte trots det mycket allvarliga brottet.) Sociala myndigheter kontaktas av polisen. Socialen kan därefter BARA föreslå ett åtgärdsprogram för de minderåriga förbrytarna men föräldrarna har rätt att tacka NEJ.

Och man kan utgå från att de flesta föräldrar tackar nej också. För vem vill se sina "kära" barn genomgå åtgärdsprogram bara för de varit "lite busiga" och spräckt skallen på en försvarslös och hjälplös människa som ligger ner.

"- Våra barn är ju så snälla och gör ingen fluga förnär."

Fem av sju unga förbrytare gick alltså helt fria och kan fortsätta precis som vanligt med sina illdåd.

Minderåriga som har begått grova brott lär sig ingenting av detta system. Ett system som också är mycket sårbart för missbruk av vuxna kriminella som kan använda minderåriga för att begå deras brott. Minderåriga kan ju ändå inte åtalas.

Länge leve det svenska rättssystemet!

Länge leve den svenska invandringspolitiken!

9 kommentarer:

Fröken Sverige sa...

Jag beklagar verkligen det som hänt dig! Och tyvärr känner jag ett flertal som drabbats av liknande misshandel. Historien är alltid densamma: Ett gäng invandrarkillar mot en svensk.

Senast i veckan misshandlades en svensk 16-åring i Malmö av SJU muslimska killar. De rusade upp bakom honom och började med att sparka honom i ryggen så han föll. Sen fortsatte sparkandet. Han klarade sig bättre än du gjorde. Men hur klarar han sig nästa gång?

Inte ett knyst i media.

Jag tar lite från din blogg och lägger in i min blogg och länkar. Detta är för viktigt för att låta bli att exponera.

Mvh

/FS

Weine Berg sa...

Jag lider med dig..och tyvärr vågar folk inte protestera trots att de vet den stora skillnaden mellan verkligheten och medieföretagens propaganda om den oumbärliga mångkulturen.

Johan-Erik sa...

Tack, jag uppskattar verkligen att du lägger upp det på din blogg. Som du säger, det är för viktigt att låta bli att exponera. Det var därför jag ville skriva om misshandeln på min egen blogg.

Det är förfärligt det som hände den 16-åriga killen. Det har jag missat. Oerhört fegt med så många mot en. Och dessa sparkar som aldrig upphör. Det gör det bara mer brutalt.

BefriaMedia sa...

"Det var bara två killar som åtalades och blev dömda eftersom man inte kan häkta och åtala minderåriga (under 15 år) i Sverige."

Din story ar medryckande, man kan inte reagera med annat an avsky for systemet som tillater sma mordare (mordforsok ar inte langt ifran mord) ga fria. En sak kan jag garantera, att den dagen ett nytt parti kommer till makten ska jag personligen forsoka se till att de som ar under 15 ar, ska domas retroaktivt, for alla brott de deltagit i till lagens strangaste straff. Inte bara din story men hundratals (finns kanske tusentals) liknande har overtygat mej om att det maste goras. Jag vet att 12,13, 14-aringar mordar folk i sverige. De 7 regeringspartierna skiter i det, dom ar mer oroade over sin pension. Jag antar att manga Svenskar vill stodja en sadan lagstiftining sa dom skyldiga kan domas till det dom fortjanar. De dussintals som mordas varje vecka i sverige, de hundratals som brutalt misshandlas varje vecka, en del far men for livet, dom maste fa rattvisa. Det har inte med politk att gora, vanster eller hoger, det har bara med rattvisa att gora. Vi maste ha ett nytt stort parti for att det ska handa.

Varjager sa...

Känner med dig, hoppas att du har börjat komma i gångmed livet igen. Tyvärr kommer ingen att någonsin ställas till svars för brottet mot dig och Sveriges befolkning. Men stå på dig!

From Sweden with Grief sa...

Jag lider med dig, jag far illa av att läsa din berättelse. Stå på dig, jag hoppas du återfår full hälsa!

Straffmyndighetsåldern måste sänkas, så dessa våldsamma barn får både straff och vård.
Jag känner igen din historia, jag har tvingats att lyssna på samma smörja från socialen och föräldrarna till barn som varit mycket våldsamma.
Mina söner råkade illa ut i låg-och mellanstadium, men inte så illa som du. Och givetvis var det inte bara mina grabbar som blev utsatta.
De plågades bland annat med att sitta på en stol och en av deras muslimska klasskamrater stötte en linjal mot deras underliv. De misshandlades med slag och sparkar, de mordhotades och rånades, men det kallades mobbning, inte misshandel och det var inga brott som begicks. Jag som mor blev också utsatt, inte för fysiskt våld, men för hot och trakasserier bara jag råkade komma i närheten av dessa barn.
Mina barn gick i en skola som tyvärr hade upptagning från ett problemområde. Vi flyttade barnen, men det var lika illa, skolan hade också upptag från ett annat problemområde.
Mina barn fick mer ro då vi fick in dem i en privat skola i sjätte klass, det fanns ingen möjlighet förrän då!
Polisen kunde gripa in mot dessa senare och flera av dem sattes i fängelse. Jag skulle kunna berätta mycket mer om detta, men stannar här.
Jag förstår inte varför det är svenskar som anses trigga detta våldet. Mina barn var lugna och duktiga i skolan, inte aggressiva och utagerande. Det räckte för dessa barn att någon var begåvad och verbal. De kunde knappt själva ett ord svenska, de kunde inte skriva på svenska. Men in på skolor ska de och bråkar och slåss, jag fattar inte varför det accepteras!

Anonym sa...

Konsekvens rörande lagen om Hets mot folkgrupp
Man upprörs över vad vi svenskar utsätts för av många invandrare pga det mångkulturella projektet.
Om den ene av två lika friska och jämbördiga individer inom samma företag, väljer att arbeta hårt och därmed tjäna mera pengar än den andre vilken istället valt att arbeta mindre, vara ledig mera och också tjäna mindre, är det från en (vänsterbaserad) ståndpunkt ojämlikt och orättvist. Medan det från en annan neutral och ur det sunda förnuftets ståndpunkt är rättvist och har inget med ojämlikhet att göra – jobbar man mindre tjänar man också mindre – alltså är det rättvist.
Däremot är det såväl både ojämlikt och orättvist om två personer utsätts för ett likartat brott (t ex personrån och/eller misshandel med uppenbart rasistiska förtecken) där den ene personen (svensken) inte kan eller får åberopa lagen om Hets mot folkgrupp och ej heller göra anmälan till DO (p g a att den tillhör majoritetsbefolkningen), vilket är fallet med oss svenskar, som ideligen hindrats åberopa hetsparagrafen när vi utsatts för våld och ren invandrarrasism eller för diskriminering på arbetsmarknaden pga vår svenska tillhörighet.
Omvänt, så har en invandrare full rätt att åberopa denna hetsparagraf eller göra en anmälan till DO så snart han/hon själv uppfattat sig som "diskriminerad" och detta bara därför våra politiker bestämt att det bara är den som hör till en etnisk minoritetsgrupp (invandrare) som kan bli diskriminerad, trots att han/hon utsatts för exakt samma brott som den etniska svensken. Skillnaden är att brottet utförts av en etnisk svensk.
Detta om något måste vara en utstuderad rasism där man i Sverige skapat lagar som på etniska grunder diskriminerar en utpekad folkgrupp, nämligen den svenska, bara för att den tillhör "majoritetsbefolkningen". Här har man valt att diskriminera hela det svenska folket i grupp, medan man med invandrarna valt att behandla dem som enstaka individer, som dessutom har privilegiet och rätten att själva avgöra om de känner sig diskriminerade, samtidigt som man kallar dem för ”folkgrupp”.
Samma har man gjort med de som tillhör de "sexuellt annorlunda" (HBT-grupperna).
I alla andra avseenden har man när det gäller rasism i Sverige, inte lagt någon som helst etnisk värdering i ordet så snart det gällt invandrare. Det har man däremot mycket tydligt gjort så snart det gällt etniska svenskar. Dessutom har man politiskt skuldbelagt och belastat hela det svenska folket per definition med anklagelsen om ”strukturell rasism”, en rasism som lögnaktigt skulle ske undermedvetet hos oss alla svenskar.
Att diskrimineringen av etniska svenskar blivit en överordnad ideologi visar följande citat ur J. Järvenpääs utmärkta och vetenskapliga bok Politisk korrekthet, PK (s. 167):
”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. [ --- ] Det ska räknas som ett plus att ha en annan etniska bakgrund än den svenska.” – Mona Sahlin i GP 001022.
Till detta kommer att en majoritet i Statens Diskrimineringskommitte är för en positiv särbehandling av invandrare (naturligtvis på svenskarnas bekostnad, (egen anmärkning) och det inte bara på arbetsmarknaden (TT 051125). Svensken ska alltså finna sig i att ”avskaffas”, annars är hon rasist (PK s. 170)!
Att på detta sätt diskriminera etniska svenskar genom lagstiftning (hetslagen & lagen mot etnisk diskriminering) har blivit en överideologi där svensken ideligen grovt utsätts för ren rasism av vissa grupper av invandrare och inte minst av sina egna folkvalda politiker och lagstiftare. Allt detta vet våra ”kulturberikare” lika väl som deras avkommor, de "ointegrerade" som är födda i landet. Lägg till att det svenska rättsväsendet många gånger är lika politiskt korrekt och politiserat som massmedias journalister och landets övriga maktelit, så förstår man att dessa grymma och hänsynslösa våldsverkare inte skyr några som helst medel för hur grymt de kan utsätta sina ”hatobjekt”, oss svenskarna för – för det händer ju inget efteråt – en klapp på huvudet och uppmaning från socialtanten att ”… så får man inte göra! Fy, fy!”.
Vad bryr dom sig om det? Inte ett skvatt, för många unga invandrare säger öppet att de hatar svenskarna; dom kan man råna och misshandla för de är ”lätta byten”, ”mesiga”, ”rädda” och ”flata”, – Till denna mycket spridda uppfattning bland ”kulturberikarna”, är att vi är ett folk som inte förtjänar någon som helst respekt. Mot oss kan man utöva makt, betvinga, bedriva översittarfasoner och ren pennalism; ”makt för mig är när svenskarna går ner på knä och kysser mina fötter”, sa en ung invandrarkille i en förort när han förhördes.
Därför är det uppenbart att våra makthavare menar, att vi svenskar ska finna oss i att behandlas respektlöst på alla områden, även av dem som vi generöst har hjälpt till ett drägligt liv och givit skydd, men även av de som vi i demokratins namn valt att leda vårt land och som anförtrotts uppgiften att skydda oss från hot, oro, kriminalitet och våld. Jo, pyttsan. Det ser vi ju nu, det har vi ju massor av bevis för, t ex genom signaturen ”Jag var två minuter från att dö!”

Johan-Erik sa...

Svar till Bo de Silva,

Tack för ditt inlägg. Det var väldigt mycket och kompakt läsning men ändå intressant. Vet inte om jag kan kommentera allt det du skrev men ska göra ett försök att kommentera något.

I dagens Sverige förvånar mig faktiskt ingenting av det du skrev.

Du skriver bland annat att en svensk som blir diskriminerad av en invandrare inte kan anmäla detta till DO eftersom svensken tillhör majoritetsbefolkningen.

Vet du detta säkert eller är det endast ett antagande som du gör?

Och vad händer om en arab (muslim) diskriminerar en serb? Skulle serben då kunna anmäla detta till DO?

Jag har inte själv läst boken men om Mona Sahlin verkligen har sagt det som du citerade ur boken "Politiskt korrekthet" förvånar mig inte alls.

”Om två lika meriterade personer söker jobb på en arbetsplats med få invandrare ska den som heter Mohammed få jobbet. [ --- ] Det ska räknas som ett plus att ha en annan etniska bakgrund än den svenska.” – Mona Sahlin i GP 001022.

Jag tycker inte det är rätt väg att kvotera in någon på en arbetsplats. Det ska alltid vara den som är mest lämplig för arbetsplatsen och mest kvalificerad för jobbet både i meriter och personlighet.

Jag tror att det görs skillnad på folk och folk i Sverige idag. Inte bara mellan svenskar och invandrare utan även mellan invandrare och invandrare.

Jag tror att muslimer är den mest priviligierade gruppen i Sverige idag. Tyvärr!

Alla människor och folkgrupper ska ha lika stor rätt att framföra sina åsikter.

Men jag tror det är klokt att begränsa statliga bidrag till olika föreningar som har politiskt eller religiöst innehåll som kan vara skadligt för samhället på kort eller lång sikt.

Det ska inte vara så att en etniskt eller kulturell grupp inte ska ha rätt att anmäla en annan etnisk eller kulturell grupp.

Det värsta i detta som du skriver är att det kommer från våra egna politiker som själva är svenskar.

Fast ibland så tvivlar man på om de verkligen är svenskar pga direkt Sverige- och svenskfientliga uttalanden som de har gjort. Mona, Maud, Fredrik och övriga PK-hyklargänget.

Johan-Erik sa...

Jag vill gärna komplettera min föregående kommentar.

Jag vill på intet sätt misskreditera samtliga politiker i den nuvarande regeringen.

Det finns bra politiker också, bland annat utbildningsminister Jan Björklund och integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

Regeringen har skött sig relativt bra i många frågor också, bland annat skolan, mobbningen och arbetslösheten.